Att bita och tugga - hundens grundläggande behov

Hundpsykologer stöter ofta på problemet med hundar som tuggar på olämpliga föremål. På försvunna tofflor och förstörda hundbäddar är vi förberedda när vi har en valp, men vuxna hundars naturliga behov av att tugga underskattas ofta av ägarna.

Hundar biter, mumsar, suger och tuggar. De här aktiviteterna är en fast del av deras beteenderepertoar, de ger dem glädje och är ett naturligt sätt att släppa spänningar.

Varför hunden måste tugga

I en hundpsykologs arbete lägger vi stor vikt vid att tillgodose hundens behovspyramid. Etogrammet, alltså uppsättningen beteenden hos frilevande hundar, visar att en genomsnittlig vuxen hund ägnar ungefär en timme om dagen åt att bita och tugga.

Valpar använder tänderna för att utforska omgivningen. Ett nytt föremål blir inte bara nosat på, utan också smakat på och testat för hållfasthet. Hos valpar är behovet av att bita mycket större, eftersom klåda i tandköttet och smärta vid tandsprickningen får dem att söka lindring. Det är upp till oss om händer och möbler blir offer för ”den lilla pirayan”, eller väl valda leksaker och säkra, naturliga tuggben.

Tuggandet hjälper hundar att släppa spänningar och stress. Det ökar mängden endorfiner och serotonin, så kallade lyckohormoner, som lugnar en uppvarvad kropp och verkar ångestdämpande. Att mumsa ger alltså hunden njutning och har en lugnande effekt.

Att tugga av tristess och för att slappna av

Hundar börjar ofta tugga när inget engagerande händer runt dem. Det är ett slags sysselsättning när de har tråkigt. Att bita:

• hjälper till att slappna av i musklerna,
• hjälper till att ta bort matrester från tänder och tandkött,
• är mental stimulans, lika viktig som fysisk aktivitet.

Intressant nog är tuggandet för vissa hundar ett socialt beteende, så de ägnar sig gärna åt det när ägaren är i närheten.

Tuggande ur en hundpsykologs perspektiv

Tuggben fungerar utmärkt när hunden ska lära sig att vara lugn när det kommer gäster, vid burträning och när den ska lära sig att vara ensam hemma. En del av terapin för problemhundar är ofta att öka mängden tuggande, bitande och slickande på ätbara föremål. Fler lugnande beteenden i kombination med att man avstår från uppvarvande lekar (t.ex. apport) är en av standardrekommendationerna i terapin för reaktiva hundar.

I mitt arbete möter jag hundar som stjäl och tuggar på föremål som inte är avsedda för det. Orsaken är ofta:

• att de inte får möjlighet att tillgodose sitt tuggbehov,
• tristess,
• en vilja att få uppmärksamhet.

Att stjäla och äta upp ett värdefullt föremål är för hunden ett nästan säkert sätt att få ägarens fulla uppmärksamhet.

Överdrivet tuggbehov - var det kommer ifrån

Ibland beror ett ökat tuggbehov på förändringar i omgivningen. En flytt, ett veterinärbesök eller en transport kan orsaka stress som hunden sedan behöver få utlopp för. Brist på aktivitet, spänningar och långvarig stress är de vanligaste orsakerna till överdrivet tuggande.

Vissa hundar förstör saker i hemmet när de har svårt att hantera att vi är borta. Terapi för separationsproblem är en av de svåraste, och nervöst tuggande på slumpmässiga föremål är farligt: hunden kan få en elektrisk stöt när den tuggar på sladdar, sätta ett litet föremål i halsen eller skada munnen på metalldelar.

Hungriga hundar och hundar på diet kan förstöra saker när de letar efter mat. Köksskåp och soptunnor blir då ofta offer.

Så ger du hunden tuggben på ett klokt sätt

Det är värt att ta in enkla aktiviteter i den dagliga rutinen, som att tugga på naturliga tuggben i form av tuggben, knapra på en morot eller mumsa på en kong. Ni gör hunden glad och tillgodoser dess artspecifika behov. Kom ihåg att överutfodring inte är bra för hunden, så när vi ger tuggben som snack minskar vi kvällsportionen i motsvarande grad.

När ni väljer tuggben, tänk på:

• innehållet,
• storleken som er hund föredrar,
• en hårdhet som passar dess preferenser.

P.S. Tuggben ska inte ersätta andra aktiviteter, som tillräckligt med promenader eller inlärning av nya färdigheter.

Vår ambassadör Miki med det funktionella tuggbenet för kräsna hundar:

Dagmara Han-Luterek, ”Pani od psów”

Civilingenjör i djurbeteendevetenskap, hundpsykolog, tränare och medgrundare av skolan Akademia Pana Psa. Hon har skaffat sig sina kunskaper genom studier, specialkurser, seminarier och läger för svåra hundar. Hon gillar hundar med karaktär: hon är inte rädd för aggression och hjälper till att få kontroll över uppvarvning. Hon arbetar mångsidigt med hundar, håller sig inte till en enda metod, undviker scheman och utgår från vetenskaplig kunskap. Hon visar hur man hittar balansen i livet med en problemhund och får tillbaka glädjen i promenaderna. Hon satsar på utbildning och ömsesidig förståelse.

Välkommen - Pani od psów